Livstecken

Så här: veckorna går. Jag borde jobba. Jag jobbar inte. Nästa vecka jobbar R och jag har inte gjort det jag borde ha gjort. Istället går jag runt och är stressad. Men inte hela tiden. Jag kan koppla bort också. Som när vi var på bröllop i lördags. Och som de senaste dagarna, när vi hängde med Emma och Johan till deras sommarstuga i höga kusten och bara var ett par dagar. fantastiskt. Vädret kunde ha varit lite bättre men annars var allt perfekt. Dock ringde pappa mitt i allt och sa att han skulle komma till stan vilket gjorde mig till en ganska dålig kompis nu idag när vi skulle hem och jag mer tänkte på att komma hem i vettig tid än på att hjälpa till ordentligt med stugstädning och sånt. Förlåt! Jag är inte världsbäst när jag är stressad, så är det.

Imorgon åker vi till mamma en sväng. Men vi gör det med en Iris som har blivit ockuperad av en ny svinkoppa. Jävla småsår till att utvecklas till fula saker. Det var lite drygt ett år sedan iris hade svinkoppor förra gången, det verkar som att det ska höra sommaren till. Nu är vi tillbaka till att tvätta och sprita och smörja och så har vi direktkontakt med läkare som skrivit ut en salva till oss. Bara att vänta och se om det ger med sig med hjälp av egenvård eller om det blir antibiotika den här gången också. Det ser inte riktigt illa ut den här gången som förra, kanske för att vi snabbare fattade vad det var.

Och på lördag är det bröllop igen. Då ska jag ha min nya fina blåa klänning som förhoppningsvis inte blivit för liten efter de senaste dagarnas frossande i grillad mat, vin och godis. Ser inte fram emot att ställa mig på vågen. Den här veckan blir det ingen träning heller och det är ändå värst. Längtar till gymmet.